fredag 27 februari 2009

There and back again...

...av Björn Andersson.

Då hände det sig helt plötsligt att jag blev ivägschasad till Västbanken. Ett viktigt kundmöte krävde någon från utvecklingsenheten. Om man räknar bort alla kineser (som på grund av visaproblem inte kan åka)återstår inte så många alternativ.

I Beijing blev jag utvald att gå ner i ett litet specialrum i källaren. Efter några få kontrollfrågor och en noggrannare genomsökning av bagaget var jag godkänd för att få kliva på planet.

Guangzhou - Beijing - Tel Aviv - Ramallah - Jerusalem - Tel Aviv - Bangkok - Guangzhou på 57,5 timmar. Kundmötet varade blott i 6. Observera att israeliska flygplan inte får/vill flyga över arabländerna.

Jag kom fram till hotellet 04:30 på måndag morgon. Lite sliten o kroppen men pigg i knoppen efter en god natts sömn i en ekonomiflygstol. Ringde till Carina, tog ett bad (i badkaret) och gick sen direkt ner till frukosten.

Salongen hade fin utsikt över Medelhavet, som för dagen inte såg så inbjudande ut med vågor och störtregn.

Efter en försenad och långsam taxiresa från Tel Aviv kom vi fram till Ramallah. Långa trafikköer men inga problem i gränskontrollen den här gången.

Vyn från Ericssons lokaler i Ramallah.

Efter mötet, som slutade i bravur, så fick jag skjuts av min kollega Musa till Jerusalem där han bor. Han underhöll med några historielektioner och anekdoter samt förklarade läget i stort. Även denna gång gick det bra i gränskontrollen men den ena vakten såg lite sur ut när hans kompis vinkade förbi oss. I Jerusalem var det dags för fem minuters fotosession innan taxin till flygplatsen avgick.

Östra Jerusalem. Om man har kondorögon så kan man urskilja Klippdomen, Al-Aqsamoskén, Den heliga gravens kyrka och klagomuren. Okej, den sistnämnda syns väl egentligen inte.

När jag vridit kameran ett snäpp till höger så kan jag checka av nästa sevärdhet. Strax bortom judarnas kyrkogård sägs jungfru Maria ligga begravd. Tänk så nära varandra mor och son ligger jordfästa egentligen. Eller hur var det, drog Jesus därifrån?

Det gick nästan smärtfritt på vägen till flygplatsen i Tel Aviv. Vid sista kontrollen så blev vår bil stoppad och vår chaufför fick kliva ur. Efter några minuter så kom vakterna tillbaka och frågade vart vi kom ifrån och vi svarade muntert att vi hade varit i Ramallah och träffat en kund. Problemet var att vår chaufför hade sagt att vi kom från Jerusalem, vilket i och för sig också stämde. "Jerusalem, okej. Ramallah, big problem!"

På flygplatsen blev jag åter infångad av säkerhetens långa arm. Efter en rutinmässig utfrågning blev jag även ombedd att visa min powerpoint-presentation. Efter några minuter tycktes jag vara såpass trovärdig att jag äntligen fick checka in. Givetvis vände de ut och in på min väska också.

En smaskig McKebbab & Co. på flygplatsen i Tel Aviv. Ska jag vara ärlig så var den inte så smaskig.

Så här nära Thailand har jag aldrig varit. Jag tillhör nämligen den svenska minoritet som inte har satt min fot i landet.

Hej hej

3 kommentarer:

Jani sa...

Haha! Kul att du fick visa PP-presentationen. Påminner om indierna som lämnar landet för att plugga i USA. Det är sällan dom återvänder så det händer att dom får redovisa för sina framtidsplaner för inspektörer på flygplatsen för att övertyga att dom faktiskt ämnar att starta business i Indien.

Anonym sa...

Björn! Jag sa ju att du INTE skulle ta McD på flygplatsen. SUNK!

Visste inte att du skulle till Ramallah - det var ju där jag var och föreläste. Synd - du hade jag kunnat förvarna att du/ni INTE ska nämna att ni varit i Palestina. Lärdomen är att ljuga och säga Jerusalem och ev. svenska ambassaden istället. Men nu har du lärt dig det - den hårda vägen ;-)

BoC sa...

Jag vet Magnus...

Jag kunde inte låte bli att prova McKebbab. Mycket riktigt var den oerhört sunkig, men oemotståndlig.

Jag vet inte om jag skulle klara av att ljuga inför de där grabbarna. Om man får följdfrågor som man inte kan svara på, då känns det som om man är körd.